Det är med tårar jag lämnar Kina, känslorna är upp&ner och överallt. Som jag skrivit tidigare så har Kinaupplevelsen utvecklat mig både privat och karriärsmässigt. Att leva i en annan kultur är något jag uppmuntrar alla att testa. Det kan sätta ens starka åsikter och tankar ur balans, på ett sunt sätt och helt plötsligt så ser man lite vidare, och inte bara genom nålsögat. Upplevelsen har även fått mig att uppskatta det jag har mycket mer. Sådant som jag tog förgivet innan resan är idag inte lika självklart i mina ögon och jag vårdar det mera varsamt.
När min fina kollega lämnade över en liten gåva och det här brevet var det svårt att stå emot tårar. Jag blir stolt över mig själv när jag får ta emot sånna fina ord. När hon skriver att hon utvecklats och vågar tro på sig själv, säga sina åsikter högt, växer jag lite till...Det är väldigt fina ord, och speciellt från en kinesiskt tjej som lever i ett land där alla ska vara samma, och man inte får eller ska uttrycka sig.
Lite kul är det med att hon hoppas att Carl friar snart ;-). Sötisen, ja den som lever får se. Nu väntar i alla fall ett nytt spännade liv i Sverige.
( Och för er som undrar vad som händer med bloggen?! Nu tar vi ett litet julbreak, men sen så är jag nog tillbaka i rutan igen). På återseende!
